Jag har alltid sett mig själv som en kattmänniska. Det har nästintill varit ett mål med mitt liv att bli en gammal tant med 18 katter, ni vet en sån tant som alla barn i kvarterat är livrädda för (tänk typ kärringen i the simpsons). Men på senare tid har jag så smått börjat omvärdera min kärlek till till detta vackra djur.. Eller åtminstone till en särskild katt. Jag har ingen aning vilken katt det är eller hur den ser ut men lyckas jag någonsin få tag i bastarden till kattdjävul som pissar under trappen upp till min lägenhet så lär den inte ha många sekunder kvar av sitt usla liv.
För att få ut lite aggressioner ur min stackars kropp så tog jag fram min kreativa ådra och illustrerade min ilska:
Så här i efterhand inser jag att jag inte varit nog brutal i mitt skapande.. Att döda fanskapet genom hängning, kniv och saxhugg är helt enkelt ett för milt straff för hans brott mot mänskligheten. Jag borde naturligtvis ha haft med en motorsåg, minst en rävsax samt bensin och tändstickor.
Over and out.
1 kommentar:
Du vet väl vad man säger om barn som skadar djur? ;-) Jag tycker istället att du ska ta reda på vem som äger denna stackars katt och läxa upp denne istället. Folk ska inte ha katt som inte kan gå på toa inomhus. Djurplågeri! (Till skillnad från din teckning...)
Skicka en kommentar