Liljansberget, mer än bara p-böter

Dagens blogginläggstitel borde bli en ny slogan för stadsdelen som gud glömde.

I afton var det fara och färde på liljansberget. Jag och Maria skulle just sätta oss ner och avnuta en delikat middag på hennes balkong när jag lite fumligt nog stötte till bordet och högst oavsiktligt råkade spilla ut ett helt vattenglas.. Det hade kanske inte varit fullt så illa om det inte vore för att allt vatten råkade hamna rakt på en testosteronstinn asplakat 17-åring på balkonen nedanför som blev lite smått upprörd av situationen. Jag och Maria försökte förgäves be om ursäkt men det hela slutade ändå med att ynglingen en minut senare står och dunkar på dörren. Han hade tydligen fått för sig att jag medvetet velat duscha honom. Efter vad som kändes som en evighet verkade han i alla fall förstå att vi försökte be om ursäkt men idioten vägrade fortfarande att gå så vi stängde helt enkelt dörren och låste in oss.

Dagens fråga blir således: Hur kan Maria självmant ha valt att flytta till ett så pass brutalt bostadsområde? När man istället kan välja att bo på ersboda där det aldrig sker någon misshandel eller något mord.. Eller hur var det nu egentligen..

Over and out.