Berättelsen om Pappa Gustis.

Min fader är av det starka övertygelsen att det är omanligt att vara snäll utan någon direkt anledning. Det här visade sig bland annat på julafton när Pappa Gustis skäller ut mig efter noter efterson jag envisas med att gå med sommarskor året om, därefter häver han plötsligt ur sig att jag minsann ska få ett par vinterskor i julklapp.

Idag var det dags igen, jag står på jobbet när han kommer förbi och säger lite vresigt: Att man ska måsta skämmas för dig.. Lite fundersam undar vad jag kan tänkas ha gjort för fel. Det visade sig att han på sin morgonprommenad förbi mitt hus hade sett att jag inte hade sopat trappen. Därefter langar han fram en sopkvast och säger varsågod, det är en present!

Lite charmigt är det ju i alla fall.

Over and out.