Världen har troligtvis inte gått under. Det är lite svårt att veta, jag låste i förrgår in mig i skyddsrummet tillsammans med 1696 konservburkar och har inte vågat titta ut än. Dagspressen fortsätter att uppdatera sina hemsidor vilket borde innebära att jag inte är ensam kvar i livet men jag tänker att det kan vara internet som spelar mig ett spratt, artificiell intelligens och så vidare.
Överväger att låsa upp dörren den 16:e januari. Då beräknar jag att jag ska ha fyllt den sista av mina 7 avföringshinkar.
Har ännu inte diskat.
Over and out.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Apropå världens undergång.
När jag kom hem till gården igår kväll, inställd på att slappa i soffan och sträckse Macahans, möttes jag av en vidunderlig syn. Lina, som en fellow plant-enthusiast tänker jag att du kan förstå min chock och bedrövelse!
Jag hade ju avtalat med Norra Skogsägarna om att de skulle komma och ta bort lite av träden runt huset – typ förbättra utsikten. När jag kom hem insåg jag att skogsavverkningsmaskinen (med, får jag anta, tillhörande skogsavverkningsgubbe i hytt) hade avverkat LIIIIITE mer än vad jag var beredd på. Alltså, jag ville ju ha bort träden, men jag ville ju inte nödvändigtvis SLAKTA dem som Adam Lanza slaktade för- och lågstadiebarn i den där skolan i Newtown (- too soon?). Det låg trädkadaver ÖVERALLT. Man kunde inte se vilken stam som hörde till vilka grenar. Allt från stolta tallar till snedvuxna slybjörkar hade skövlats skoningslöst. Det var som en splatterfilm! Fast med barr istället för blod.
Även om jag i teorin uppskattar min nya panoramautsikt så kan jag inte titta ut genom fönstret utan att skämmas. De fåtal träd som fortfarande står kvar stirrar anklagade på mig. Tomheten hemsöker mig. Jag är en förlorad själ.
Nu väntar jag bara på att krukväxterna ska börja vattenvägra och vissna i nån slags pacifistisk protest.
Här ville jag visa min solidaritet för tragedin och massakern i granån (kanske inte lever upp till sitt namn längre), men insåg snart att det inte fanns någon gilla-knapp. Hela mitt medlidande höll på att gå i stöpet. Lina: fixa gilla-knapp så jag kan vara solidarisk utan att behöva anstränga mig!
CCL - Jag förstår din sorg och sörjer med dig, Adam Lanzakoppling må ha varit några veckor tidig men jag anser att liknelsen var befogad för att med rätta beskriva din tillvaro. Dags för en gravöl i granån.
Inga from Sweden - Hada jag bara vetat hur man från dit en gillaknapp hade jag fixat det omedelbart. Hade även tryckt på den för din kommentar om att granån inte längre lever upp till sitt namn. =)
Skicka en kommentar